JOZTAN- Josefin Dahl Hansen

Det flyter på här på sjukhuset. 4e gången jag är vaken för natten. Nu har klockan blivit så mycket att jag förmodligen inte kommer kunna sova nått mer. Hade jag varit hemma hade jag kunnat gett mig ut på en pw men tror inte det är aktuellt här med min nya bästis, droppställningen.      Jag tycker faktiskt lite synd om mig själv i skrivandes stund. Nålen sitter på ett så konstigt ställe då de inte hitta nån bra ven och har börjat ömma. Kanske inte så konstigt med tanke på hur jag fläktar med armarna under sovtid.  Men nu vill jag faktiskt bara hem. Hem till min underbara pojkvän, min säng, ha Ebba hemma. Livet kan inte vara mer perfekt. Men istället ligger jag här. Ja livet är verkligen en fest... Kram