Ett minne vi sent ska glömma...
Söndagens morgonstund är alltid speciell, man har tid att reflektera över tävlingshelgen och man har tid att glädjas.
Det blev ingen EM medalj men en 4e plats är faktiskt inte fy skam det heller.
Gårdagens lopp var ett vindstilla helvete om du frågar Team Olofsson.
Vindstilla för oss är lika med döden.
Båten vill helt enkelt inte gå fortare än vad den gör. Och när trimplanen lade av då var det kört!
Vi kom in som 7a.
Wiik vann och Sverige stod iaf på hela pallen. 1,2,3...
Jag är iaf så oerhört stolt över min Sambo.
Och jag är så grymt imponerad över engagemang från samtliga deltagare och allas hjälpsamhet.
En toppen helg med mycket sol och glädje även om vi haft 2 kristinehamnare som hamnat på Sjukhuset.
