Mitt riktiga jag...

Mina tankar / Permalink / 2

 Jag släpper inte in vem som helst i mitt "privata" liv.
Det är ett val jag medvetet gjort. 
Och det är Få personer där ute som känner mitt riktiga jag.
(Du läser min blogg och bildar dig din uppfattning via den?) 

Igår blottade jag mig och samlade krafter inför mina närmsta. 
Välbehövligt och på tiden. 
Utan er, skulle jag falla pladask och inte orka ta mig upp igen. 
Jag är precis som alla andra. 
Jag gråter, jag tampas med känslor, jag funderar och jag är livrädd för att bli lämnad. Jag är rädd för framtiden och jag har ångest över att aldrig "ta tag" i min dröm. 

Idag vaknar jag upp aningens lättare. Lättare från frågor, lättare från en tung börda som hängt över mig länge. 
Mitt liv kanske speglar likt en fasad ett perfekt liv. 
Men jag har kämpat i år för att komma hit där jag är idag.
Jag kämpar fortfarande med att få det jag vill, Ett lyckligt liv. 
Glöm nu inte bort att ett lyckligt liv för mig inte behöver vara samma lyckliga liv som du behöver. 
Var och en skapar sin egen lycka!

Jag är så glad att jag har min M,barnen,familjen och de riktiga Vännerna... Jag är inget utan er.









❤️
#1 - - Carpefuckingdiem :

Om allt är så jäkla perfekt, vad har man då att sträva efter?
Va strävar du efter? Jag tror att om man har en bra självkänsla så kommer självförtroendet på köpet. Men jag är ju inte säker på det. Mer en teori:)
Krampårej!

Svar: 🙈 jag strävar efter... Den som väntar får se 😜 kram på dig med
Joztan

#2 - - carro:

Vi har aldrig varit snyggare... *host* 💜

Svar: 😘
Joztan

Till top